Sommar och sol!

Veckan var seg, och jag hade lite abstinens och mycket rastlöshet i kroppen efter att Marie och Eric åkt tillbaka till Sverige. Under de två veckorna som de var här hade vi varit med om så mycket roligt och plötsligt började allvaret på riktigt igen. Ångesten kring etikansökan gällande min NZ-studie kom tillbaka och högen med artiklar som skulle läsas hade under de senaste veckorna växt! Nu har vi dock inga fler (vad vi vet) besök inplanerade, innan vi själva ska åka till Sverige, så nu gäller det att jobba, träffa våra Aucklandvänner och göra roliga saker.

Vi kollade in vädret för helgen, gjorde en varsin lista på vad vi ville göra i Aucklandsnärområde, och bestämde oss för att på lördagen åka till Wahieke och hyra kajaker och på söndagen hyra surfbrädor i Muriwai. Så efter frukost tog vi båten Wahieke  (40 min från oss) och hyrde en varsin kajak. Mannen som skötte kajakuthyrningen passade väldigt bra i den stereotypa bilden av Wahiekebor. Han hade en stor solhatt -  med bandet hårt knutet under halsen, solkrämsklickar i hela ansiktet och gav ett avslappnat och otroligt förvirrat intryck! Efter mycket om och men fick vi till slut en varsin kajak och kunde börja paddlingen.

Solen stekte och vi hittade en egen liten strand där vi stannade och tog ett dopp.

Efter paddlingen gick vi en promenad på ön, försökte besöka några av alla vingårdarna. Men lyckades dock inte pga att restaurangerna var stängda för bröllop och privata fester. Vi gick ner till öns största by och köpte en skaldjurstallrik och tog ännu ett dopp innan vi tog båten hem igen.

I Nya Zeeland är det vanligt med att man köper rabatterade kuponger på middagar, frisör, skydive, dykning ect. De vanligaste ställerna är Groupon, GrabOne och Livingsocial (hoppas det kommer till Sverige). Det blir nästan som en drog att varje dag jaga nya deals! Förra veckans surflektion var tex köpt på GrabOne och av en tillfällighet hittade vi ännu en annons från Muriwais surfskola i fredags! Vi köpte dealen och bestämde oss för att åka dit på söndagen för att denna gång hyra en varsin bräda och träna, träna, träna. Solen lyste och det var en underbar söndag på stranden. Våtdräkten gjorde att vi kunde vara i det ovanligt varma vattnet (21 grader) under några timmar utan att frysa. Jag har hört att träning ger färdighet, men jag måste säga att jag ännu inte nått så många färdigheter vad gäller min surfning! Vi har dock betalat för att hyra en gång till, så ett försök till ska det bli! Även om det inte går så bra så är det bra träning samt roligt!

Vi hade bestämt träff med några vänner på stranden. Heather och Jon från Peters jobb och min kollega Sonia och hennes 6 veckors bebis. Vi sa att ”vi hittar nog varandra” – inte helt lätt insåg vi när vi kom till stranden som var överfull med människor, badare och surfare! Peter och jag hoppade i vattnet och tänkte att de hittar nog oss… otroligt nog hittade Jon oss och sa att ”det var enkelt att hitta en brun och en vit i vattnet!” Sonia hittade vi sittande på en sten och ammade. Lagom till att vi lämnat tillbaka brädorna var vi fulltaliga på picknickfilten och drack kaffe i termos, müslibars och Heathers hembakade kakor. För att undvika solsting bestämde vi oss för att åka vidare och äta en fiskburgare med rödbetor (tydligen en NZ-klassiker).

En otroligt aktiv och social helg! Vi konstaterade ännu än gång: ”vilket lyxliv vi har som fått denna möjlighet att bo här”

 

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , | Leave a comment

Surfning och träningsvärk

Det är måndagsmorgon och väckarklockan ringer 7.30. Inte speciellt tidigt, men ändock alldeles för tidigt! Både Peter och jag är så trötta, sega i hela kroppen. Varför undrar ni, jo vi tog ännu en surflektion igår. Minnet från träningsvärken förra gången kommer sakta tillbaka när vi ligger i sängen och funderar på om vi verkligen behöver gå upp idag eller om det inte är bäst att vila bort träningsverken… (Det är intressant när man inser att man har många fler muskler än vad man trodde, och att de sitter på väldigt konstiga ställen!) Tillbaka till surfningen, Eric, Marie och Peter var väldigt sugna och jag kände mig mindre sugen. Förra gången var det ju Peter som fick alla komplimanger och jag som fick alla kallsuparna! men, men vad gör man inte för grupptrycket! (jag har ju även lovat Peter att vi ska testa i alla fall en gång till)

På väg till Muriwai var alla väldigt fokuserade och lagom till att vi fått på oss våtdräkterna började det ösregna! Det positiva var att vatten uppifrån eller vatten underifrån gör ingen skillnad när man har våtdräkt, man är varm ändå!

Förra gången när vi var där var det Peter, jag och två andra på surflektionen, denna gången var det vi fyra samt 17 tyska tjejer. Detta gjorde att allt tog väldigt mycket längre tid och att det var alldeles fullt med nybörjare i vattnet…

Fokus var det som gällde. En av instruktörerna sa till mig: ”du ska inte sätta ner främre knät, Du ska sätta ner främre foten!” ok tänkte jag(samt: lätt för dig att säga!) och gjorde en extra kraftansträngning för att få upp den främre foten, och YES! äntligen stod jag, i flera sekunder! jag blev så chockad att jag skrek rakt ut! Det var verkligen en härlig känsla!

Efter den två timmars långa surflektionen var alla väldigt nöjda men trötta och det var inte mycket som blev sagt i bilen på vägen hem…

Posted in Uncategorized | Tagged , , | 1 Comment

Semester på Sydön

Nu har vi äntligen fått uppleva en liten del av Sydön. Vi har varit på en 6-dagars semester med Eric och Marie! Sammanfattningsvis kan man säga att det är en otroligt vacker och skiftande natur i Nya Zeeland (både på Nordön och Sydön), Nya Zeeland är väldigt glesbebyggt – många SMÅ byar mitt ute i ingenstans –Peter och jag konstaterar ofta när vi är ute på våra road-trips att ”här skulle jag inte vilja bo”!

Dag 1: Semestern började med att vi flög ner till Queenstown. Tyvärr var det väldigt molnigt så vi såg inte så mycket av den skiftande naturen. Piloten sa dock till oss att titta ut när vi flög över Mount Cook – Nya Zeelands högsta berg (3764 meter). Queenstown brukar ofta kallas för Nya Zeelands äventyrsstad, det är där många av de galnaste äventyren uppfinns! Det är en liten skidort som ligger vid en sjö mitt bland höga bergstoppar. Det första som slog oss när vi landade i Queenstown var att det var otroligt vackert med alla bergen samt att det var väldigt torrt överallt. Färgerna i naturen påminde mer om höst än om sommar. Vädret var dock soligt och varmt, vi hämtade vår hyrbil och åkte in till Queenstown för att äta lunch. Efter lunchen gick vi runt i Queenstown, som kändes väldigt turistigt (utan turister skulle byn inte finnas, så det genuina i Queenstown är nog turister) och funderade på vilka äventyr vi skulle hitta på. Peter hade tidigare sagt att vi borde hitta på något större (dyrare, mer galet äventyr när vi hade möjligheten och utbudet). Efter att alla sagt sina topp-tre listor enades vi om att vi skulle testa Hang gliding. Vi bodde på ett trevligt lägenhetshotell några kilometer utanför Queenstown, med vacker utsikt ut över sjön och bergen. Efter att ha checkat in promenerade vi in längst vattnet för att äta kvällsmat, boka Hang gliding och åkte upp med linbana där vi beskådade utsikten och drack en födelsedagsdrink.

Dag 2: Vi gick upp tidigt, tittade ut och konstaterade att det var lovande väder för dagens Hang gliding! Vi åkte in till Queenstown där vi skulle bli upphämtade och blev körda till startplatsen – ett berg utanför Queenstown. Utsikten från berget var fantastisk och jag fick tillfälle att testa mitt nya kamerastativ.

Instruktörerna kändes proffsiga (de blev dock lite irriterade när vi inte ville köpa korten och filmen från våra flygningar). Vi satte på oss overaller och övade starten. Så här vackra var Peter och jag innan start!

Jag var själv lite orolig för hur det skulle gå, om vi verkligen skulle lyfta och flyga, eller om vi skulle kraschlanda och rulla ner för branten… Det var en spännande känsla när vi började springa ner för berget och efter några steg lyfte vi från marken och flög!

Flygturen pågick i ungefär 12 minuter, och vi flög över skog och berg. Under min flygtur hade jag turen att se en vild hjort i skogsbrynet och innan landningen provade vi några snurrar och loopar, som gjorde att det började pirra i magen, och som de hade lovat så gick landningen bra utan några större problem!

På eftermiddagen bestämde vi oss för att besöka några av de många vingårdarna i området. Queenstown är nämligen en del av Otago – som är ett välkänt Pinot Noir vindistrikt. Eric var snäll och anmälde sig som chaufför så vi andra kunde prova några av alla viner som fanns. Det var extra roligt att prova både röda och vita Pinot Noir viner. De vingårdarna som vi besökte var Carrick – där vi åt lunch i deras trädgård, Wooing tree, George Town samt Gibbston Walley. Peter och jag hade tidigare provat Pinot Noir från Wooing tree när det tillfälligt såldes på systembolaget, de andra tre var dock nya för oss alla. Favoriten var nog George Town. Provningen där leddes av en utav ägarna och han berättade om smakerna och lukterna och vilka år som hade varit bra vinår.

På vägen hem besökte vi Arrowtown, en gammal guldgruvsstad, där vi åt middag.På vägen hem hittade vi en perfekt sjö att kvällsbada i!

Dag 3: Vi startade tidigt med avfärd mot Fjordland och Milford Sound. Dimman låg som en vägg vilket gjorde att vi i början hade svårt att se bergen, men lagom framme i Te Anua lättade dimman och en strålande soldag väntade oss resten av dagen. Te Anua ligger 11 mil från Milford Sound och är den sista möjligheten att tanka och äta, innan man är framme i Milford Sound. Vi hade bokat båtturen som avgick sen eftermiddag, vilket innebar att vi hade mycket tid att stanna och fotografera och njuta av utsikten över snöbeklädda toppar och fjordar.

Båtturen i Milford Sound kantades av branta klippväggar och vattenfall, tydligen färre än det brukar vara pga av en ovanligt torr sommar.

En av höjdpunkterna var när vi åkte förbi en klipphäll där en grupp sälar låg och solbadade!

Det ska tydligen vara extra vackert att åka dit när der regnar eftersom det blir många små vattenfall längst klippväggarna. Vi kände dock att det var skönt att ha fint väder så man kunde sitta ute på däck. Efter båtturen åkte vi tillbaka till Te Anau där vi tillbringade natten på ett motel.

Dag 4: Dagen började med att vi åkte och köpte frukost som vi åt på en strand utanför Te Anua.

Efter frukosten åkte vi ner mot Invercargill, och Bluff. Naturen skiftade från höga berg, djupa sjöar till platta åkrar, hav och sandstränder. På vägen stannade och åt lunch och badade.

Bluff är välkänt för sina ostron, men tyvärr insåg var det inte ostronsäsong (Peter och jag provade dock ostron från Bluff på seafood festivalen helgen innan) . Boendena i Bluff var väldigt begränsat men vi fick tillslut tag i ett eget litet hus som tillhörde ett av byns vandrarhem. Bluff visade sig vara ett ganska trist ställe med det vackra vädret gjorde att det visade sina bästa sidor. Efter middagen gick vi upp på ett berg för att se solen gå ner bakom Stewart Island.

Dag 5: Vi gick upp tidigt för att åka mot Curio Bay – där vi hade hört att det skulle finnas delfiner, pingviner och sjölejon. Väl framme i Curio Bay sprang Marie ut ur bilen för att hoppa i det 13 gradiga vattnet för att bada med delfinerna. Både Marie och Eric hade tur och lyckades simma med dem, Peter och jag gjorde ett försök, men gav upp pga av kylan och sprang och promenerade istället och tittade på delfinerna från stranden!

Efter att ha ätit lunch stannade Eric och Marie på stranden och Peter och jag gav oss iväg för att titta på delar av Catlin naturreservat. Vi gick en 40 minuters promenad ner till Mclean vattenfall, och tog ett dopp i vattenfallet och njöt av den spännande naturen.

På kvällen åkte vi tillbaka till samma restaurang (den enda som fanns i närheten av vårt boende) och avnjöt en god middag. Efter middagen åkte vi till ett område som heter Petrified forest, där kunde man i skymningen se gulögda pingviner

samt i lågvatten se den 180 miljoner år gamla fossilskogen.

Dag 6: Vi bestämde oss för att åka tidigt på morgonen eftersom Peter och jag skulle åka från Queenstown vid lunch. Innan vi åkte bestämde vi oss för att göra ett till försök till att simma med delfiner. Vi laddade med en varm bil, och såg några delfiner när vi kom. Väl ombytta till badkläder (7.45 på morgonen) såg vi något konstigt 200 meter bort på stranden, vi gick dit och det visade sig vara ett sjölejon som var på väg upp till buskarna ovanför stranden för att vila! Vi gick närmare och såg hur den gick 10 steg och vilade, gick 10 steg och vilade och när den kom upp till den lösa, varmare sanden rullade den sig i sanden för att kamouflera sig. Efter att sjölejonet gått och gömt sig i buskarna bestämde vi oss för att hoppa i det kalla vattnet och tänkte att delfinerna kommer nog om vi är där. Tyvärr gjorde de inte det, så Peter och jag får bada med delfiner vid ett annat tillfälle! Vi höjde värmen i bilen och började färden mot Queenstown. I Queenstown lämnade Eric och Marie oss på flygplatsen, de fortsatte resan på sydön ytterligare två dagar medan vi åkte tillbaka till Auckland för att jobba!

Resan till Sydön var alldelles för kort, Peter och jag har bestämt att vi måste åka tillbaka dit! Listan vad vi vill göra är lång:

- Åka till Doubtful sound: det ska tydligen vara ännu vackrare än Milford sound.

- Dyka i Milford sound: det ligger ett 3-4 meters sötvattenlager på saltvattnet som gör att ovanliga djuphavsfiskar är ovanligt lätta att beskåda.

- Vandra Fjordland, Catlins eller något annat av de vackra naturreservaten.

- Åka till Steward Island.

- paddla kajak.

Är ni sugna på att följa med så är det bara att anmäla sig!

Nu blir det några dagars jobb innan Eric och Marie kommer tillbaka för några kortare helgäventyr i Aucklands näronråden! Vad det blir är inte bestämt, men vi spanar åt olika håll för att hitta något spännande att göra i helgen!

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , , | 4 Comments

Festivalhelg

Denna helgen har Peter och jag gjort lite olika saker under dagarna och återförenats på tre festivaler. Alla  festivalerna var femhundra meter från vårt hus! Festivalerna var en del av Auckland Anniversary Day och gjorde att hela Auckland levde upp.  (det har varit rätt dött sedan rugby VM…) Innan jag berättar om festivalerna måste jag bara berätta att vi i fredags fick besök av Åsa som hade varit runt på Nordön och Sydön de senaste tre veckorna. Det var otroligt roligt att se henne igen och få ta del av hennes äventyr! Vi ser väldigt mycket framemot att få uppleva några av dem nästa helg med Eric och Marie!

Ok, nu ska jag berätta om festivalerna.

Festival 1: International Buskers Festival – olika former av gatuartister som jonglerade och gjorde akrobatik. Vi var både på lördagens och söndagens  kvällsshower som bestod av att alla artisterna gjorde sina bästa nummer.

Det var roligt ända till en utav jonglörerna trampade på en någons solglasögon. Då tyckte jag det blev väldigt pinsamt och gick därifrån…

Festival 2: Auckland Seafood festival ännu en matfestival, med fantastiskt goda skaldjur.

Vi vågade oss på ”wild seafood challenge”.

Nya Zeeländska ostron, med diverse tillbehör. Vi valde dock att äta dom utan extra tillbehör!

Vi testade även musslor i  vin- och gräddsås (direkt från bag-and-boxen!).

Efter detta matäventyr kanske vi äntligen vågar shoppa loss på fiskmarknaden, våga köpa lite musslor och andra fisksorter. Just nu tittar vi på de andra fisksorterna men väljer alltid det säkra kortet – lax!

Festival 3: Laneway festival, musikfestival. Det var bara nya band för oss, men karaktären var ungefär som popaganda, fast utan våra svenska vänner, och med flip-flops istället för Converse!

Om ni undrar vad vi gjort för olika saker mellan fetivalerna så jobbade jag och Peter gjorde sina utedyk, så nu har han också dykarcertifikat! Äntligen ska vi få dyka och uppleva Nya Zeelands undervattensvärld! Men det blir ett senare äventyr, först ska vi åka ner med Eric och Marie till sydön, och uppleva fjordland och den ultimata äventyrsstaden – Queenstown.

 

 

Posted in Uncategorized | Tagged , , , | 2 Comments

Snorkling vid Goat Island

Denna veckan har mest handlat om att komma tillbaka till jobbet efter en skön semester. Det känns väldigt konstigt att det nyss har varit jul och att alla Nya Zeeländska kollegor är på sin sommarsemester. Alla verkar dock vara lite besvikna på att sommaren hittills varit ovanligt regnig. Det verkar som att vädret både i Nya Zeeland och i Sverige inte är var det brukar och ska vara!

Helgen började med att vi i fredags firade en av våra nya vänners födelsedagar. Vår nya vän är från Sverige och till vår stora förtjusning hade han lyckats få tag i några olika sorters svenskt godis som present till oss gäster! (något som både Peter och jag uppskattade väldigt mycket!)

Lördagen ägnade vi åt att storstäda. Vi tvättade fönsterna mellan skurarna, och till min stora besvikelse blev de inte mycket renare… men nu är de i alla fall tvättade!

På söndagen gav vi oss iväg till Goat Island som ligger en dryg timmes bilfärd från Auckland. Goat Island är en liten ö som ligger 100 meter från land. Runt ön och mellan fastlandet och ön finns det fina korallrev för både snorkel och dykning. Det bästa är att man kan snorkla direkt från stranden, vilket gör att det är en relativ enkel och billig helgaktivitet. Vi hyrde våtdräkter på vägen och hoppade i det 18 gradiga vattnet. Sikten var hyfsad och vi såg många vackra fiskar. Efter ungefär 1,5 timmes snorkling frös vi om händerna och hungern kom krypande. Vi bestämde oss för att det fick räcka som premiärsnorkeltur, trots att vi hade mycket kvar av området att upptäcka. Väl uppe på land sken solen och snart var vi varma igen. Snorkla vid Goat Island är något vi båda kan rekommendera och något vi snart kommer att göra igen!

 

 

Posted in Uncategorized | Tagged | 2 Comments

Vandring genom lera och sand

Denna veckan har vi haft vårt andra Sverigebesök, Åsa Erlandsson har varit här! Peter och jag har nu lärt oss från vårt förra Sverigebesök att det är viktigt att gästerna så fort som möjligt komma in i den nya dygnsrytmen. Detta innebar att Åsa släpades runt i hamnområdet och på Queen street för att inte somna innan mörkret lagt sig!

Under veckan har vi varit ute på två vandringar. Vi började lite lugnt med att att åka ut till Rangitoto, vulkanön som ligger 20 minuters båtfärd från vårt hus. Vandringen upp på vulkanöns topp gav mersmak och vi hittade en spännande vandring i Waitakere, det området där vi var på julafton. Vandringen var mellan Karekare – Whatipu – Karekare, två stränder som vi tidigare besökt.

Vandringen började med duggregn och en 10 km promenad över bergen, upp och ner och ner och upp. När vi läst om vandringen stod det att det eventuellt kunde vara lerigt på sina ställen. När vi börjat gå insåg vi vi snabbt att det inte bara var på enstaka ställen, utan leran var överallt!

Fotot, som Åsa lyckades ta i farten, visar att en en gångstil inspirerad av apor var något vi försökte oss på för att slippa bli leriga. Efter ungefär 5 km insåg både Åsa och jag att leran inte gick att undvika. Vi gav därför upp och gick rakt igenom!

Vandringen gav vackra vyer, där man fick möjlighet att pusta ut.

 

En skiftande natur vilket gjorde leden spännande!


Efter att ha gått halva vandringen fick vi äntligen sätta oss ner under ett Pohutukawa träd, det Nya Zeeländska julträdet och äta vår medhavda matsäck.

Efter pastasalladen gick vi ner mot stranden, tog av oss skorna och började den 10 km långa vandringen tillbaka till Karekare.

Väl framme väntade bad och fika! Slutkörda av en 7 timmars vandring med sol och frisk luft var vi glada över att vi bara var 50 minuter från Auckland!

Posted in Uncategorized | Tagged , , , | 1 Comment

Mellandagssemester på nordön

Vi hade sedan länge bestämt att vi skulle åka på roadtrip på nordön i mellandagarna. Frågan var bara var? norrut eller söderut? Efter noga övervägande bestämde vi oss för att åka norrut, ända ut till nordspetsen. Någon dag innan julafton såg vi att det låg en cyklon och lurade utanför Australien. Meteorologerna visste inte vad den skulle ta vägen men det såg ut som att den skulle befinna sig på norddelen av nordön. Typiskt tyckte vi och funderade på om stränderna och vinodlingarna söder om Auckland kanske skulle vara ett bättre alternativ!

Dag 1 (27 dec): Vi packade bilen med allt man kan tänka sig behöva. Ryggsäckar ifall vi ville vandra – tält, stormkök, snorkelutrustning, badkläder, regnkläder mm. Vårt första stopp var i Karangahake Gorge. Vi gick några kilometer och njöt av det vackra vädret och den fina utsikten. Efter promenaden gick vi till Ohinemuri Estate vingård och restaurang där vi avnjöt en seafood chowder.

Turen fortsatte mot guldgruvsstaden (snarare by) Waihi och vidare till Waihi Beach där vi stannade för att ta ett dopp och leka med vågorna. Pga av att strömmarna kan vara förrädiska är det viktigt att bada mellan flaggorna.

Färden fortsatte ner längst Bay of Plenty och efter några timmars färd var vi framme i Whakatane. Awakeri Hotsprings, en mil utanför Whakatane, blev vår campingplats för kvällen. De hade pooler med vatten från varma källor som vi njöt av på kvällen. Väl framme på campingen fick jag mindervärdeskomplex när jag tittade på alla andras stora flådiga tält. I vårt tält får man nätt och jämt plats med 2 personer! ALLA ANDRA hade stora tält, tältsängar i tälten, partytält, grillar bord och stolar… Det var tur att jag hade övertygat Peter om att vi MÅSTE ha en varsin campingstol att sitta på utanför tältet. Vi åt vår medhavda pasta och badade i poolen och gick in i det lilla, lilla tältet för att sova. Peter slocknade direkt, medan jag som alltid har svårt att sova första natten i tält låg och vände och vred på mig.

Dag 2 (28 dec): Vi åkte in till Whakatane köpte frukost och besökte turistbyrån. Där bokade vi en tur till White Island (NZ enda aktiva marina vulkan). Turen bokades till dagen efter och vi bestämde oss för att åka ner till stranden för att bada. Vi åkte förbi en ostronodling med snabbkök. Det var fullt med bilar och verkade omåttligt populärt. Vi stannade för att smaka på deras delikatesser. Tyvärr var det inte så gott med friterade ostron, tror att det var priset inte smakerna som lockade mest.

Dag 3 (29 dec): Vinden ven i träden, och jag hade svårt att sova. Vi satte klockan på 5.50 och väntade på att telefonen skulle ringa ang. om turen till White Island skulle bli av eller inställd. Vi anade att den skulle bli inställd och tyvärr blev det så. Det verkar dock vara en oerhört häftig ö, så det får bli nästa gång vi är i trakterna! Vi åkte ner till turistbyrån, tittade på väderleksrapporten och insåg att Napier var det stället på hela nordön som skulle ha minst regn. Vi bestämde oss för att åka dit och bokade två nätter på ett hotell, för att slippa tälta i regnet.  Turen mot Napier gick via Rotoroa, där vi åt lunch, sedan åkte vi  bergsvägen mellan Taupo och Naiper. Bergsvägen var byggd som en transportsträcka mellan de två städerna (13 mil). Det var bara natur, några kaféer men inga byar där folk bodde. Naturen skiftade och turen gick upp, ner med mycket kurvor!

Väl framme i Napier checkade vi in på hotellet, bokade en vintur inför morgondagen och gick ut och åt middag. Napiur ödelades 1931 av en jordbävning. Staden byggdes då upp på nytt, med inspiration av rådande amerikanska arkitekturtrend, Art Deco. Tyvärr tog jag inga bilder pga av att det regnade nästan hela tiden vi var där!

Dag 4 (30 dec): Dagens vintur började kl 10 och skulle hålla på till kl 17. Hawke’s bay är ett utav Nya Zeelands största vinområden. Det finns mer än 35 vingårdar.

Under dagen besökte vi 5-6 vingårdar, en chokladfabrik, en olivodling samt åt en ostbricka. Som ni förstår hade vi det fullt upp!

Vingårdarna var av blandad karaktär, små familjeägda och större kommersiella vinodlare.

De som besöktes var Moana Park, Mission Estate wineryCJ Pask, Vidal Winery och  slutligen Askerne. Det var mycket goda viner och några fynd fick vi med oss i resväskan hem!

Väl hemma på hotellet började vi fundera på hur vi skulle ta oss hem till Auckland och var vi skulle fira nyår. Vi tittade på regnprognosen och insåg att det kunde bli en jobbig färd hem. Vi bestämde oss dock för att försöka börja tidigt och om vi hade tur och pausade vid rätta tider så skulle vi kunna undvika de värsta ösregnen.

Dag 5 (31 dec): De 42 milen hem kändes långa innan vi startade. Vi var båda lite oroliga för turen över bergen mellan Napier och Taupo men insåg att alla andra vägar skulle bli långa omvägar och att risken för störtregn var större i områdena runt omkring. Vi tankade och började färden. Det regnade måttligt, dimman lättade och (nästan) alla andra bilister skötte sig väl och utan större problem var vi framme i Taupo! Vi bestämde oss för att äta lunch i Matamata – hobitstaden. Vi kom dit lagom till att det började ösregna – åt när det regnade och fortsatte när det värsta regnet var över. Resterande mil gick bra och när vi kom fram till Auckland sken solen! Det kändes som ett bra beslut att åka hem och fira nyår i Auckland. Vi gick till fiskmarknaden och handlade lite delikatesser och gick hem och började firandet. Vid tolvslaget gick vi ut och tittade på fyrverkerier över Skytower. Tyvärr var tornet delvis täckt av dimma, som dock lättade lagom till finalen. Efter tolvslaget kom regnet och vi gick hem och fortsatte festen!

Gott nytt år! Vi ser framemot nya äventyr 2012!

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

Julafton på stranden

Julaftonsmorgon började med en skön sovmorgon. Den fortsatte med en lyxig frukost på terrassen, med äggröra, juice, jordgubbar i yoghurten och hembakat bröd. Brödet var dock inte bakat av oss och i vårt hem utan hos Peters kollega Andy (rester från förra helgens julfest).

Efter frukosten började vi packa inför dagens äventyr. Vi hade inte riktigt bestämt vart vi skulle men funderade på några stränder som ligger i Waitakere Ranges, 40 km n ordväst om Auckland. Vägen till Piha (vårt första stopp) var kringelikrokig och smal. I vägrenen blommade prästkragar vilket ledde till att det kändes mer som midsommar än jul. Tillslut kom vi fram till en fantastisk utsikt utöver Piha.

Vi parkerade bilen vid stranden och bestämde oss för att gå att titta på ett vattenfall. Vägen till vattenfallet kändes som att man gick i Rällsjöbo längst med ån, fast skogen runtomkring var av helt annan karaktär!

Vattenfallet var vackert, vi svalkade av oss i vattnet. tyvärr hade vi inte med oss några badkläder. Peter tyckte dock att det inte skulle vara så romantiskt att bada, med en skock japanska turister som publik!

Vi gick tillbaka till bilen och hämtade vår matsäck. Det var inte lätt att hitta en plats i skuggan men vi hittade en vrå i skuggan av Lion Rock.

Utsikten utöver stranden var fantastisk.

Vi strosade omkring vid klipporna och hittade krabbor, musslor och sjöstjärnor.

Det var väldigt mysigt och rogivande. Efter ett tag bestämde vi oss för att åka vidare till nästa strand Karekare. Den lång 10 minuters bilfärd från Piha. Peter läste i guideboken och blev upprymd när han såg att det fanns ännu ett vattenfall i Karekare! Jag blev inte lika glad eftersom det brukar innebära att man måste gå uppför och sedan nedför för att komma till ett vattenfall, dessutom var jag väldigt kaffesugen! Som tur var låg vattenfallet nära och den lilla dammen framför vattenfallet var perfekt att bada i (inga japanska turister denna gång). Badet var kallt men uppfriskande och efteråt var det väldigt skönt att sitta på picknickfilten och fika.

Solen stekte och chokladen smälte, fikat var underbart men kort! Vi bestämde oss för att gå ner till stranden och känna på havet. Barfota på den brännande sanden blev stegen snabbare och snabbare, väl nere var det skönt att svalka av sig i vattenbrynet. Vågorna var höga och vi hoppade i och lekte med vågorna. När vi kom tillbaka till bilen var vi trötta efter dagens sol och frisk luft. På vägen hem plockade vi prästkragar, som passade väldigt bra på middagsbordet. Kvällens julbord bestod av en härlig tapas!

Maten smakade bra och vi konstaterade båda att denna julafton var lite annorlunda än den brukar vara i Lidköping eller Rällsjöbo. Annorlunda men bra!

 

 

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , | Leave a comment

En ny tradition skapas

Lussekatter och jordgubbar, mums!


Lussekatterna är bakade med torrjäst – vilket var det enda jag fick tag i. Det var inte helt enkelt att få tag i saffran. När jag frågade i affären, undrade kassörskan vad jag skulle med något så dyrt till!

Posted in Uncategorized | Tagged | Leave a comment

Strandäventyr

I lördags testade vi något som vi pratat om länge, vi testade att surfa. Peter och jag samt våra vänner Heather och Jon hade bokat in en surflektion kl 3 i Muriwai. Vi vaknade tidigt och kände oss lite nervösa inför dagens kamp mot/med vågorna. Peter och jag packade bilen med pastasallad, kaffe och badkläder och bestämde oss för att åka lite tidigare för att ha tid att titta på havssulornas nykläckta ungar. När vi var där sist så låg de och ruvade, och nu borde äggen ha kläckts. Efter 35 minuter var vi äntligen framme. Vi bestämde oss för att gå till surfskolan och dubbelkolla att bokningen blivit genomförd. När vi kom dit så visade det sig att lektionen kl 3 var inställd och att de hade en som skulle starta om 20 minuter. Ok, sa vi och skyndade oss till bilen för att byta om, pastasalladen fick vänta till efter lektionen! Vi ringde Heather och Jon, men de hann tyvärr inte komma till kl 3. Förväntansfulla ställde vi upp oss med våtdräkter och bräda.

Vi var fyra stycken som var med på lektionen, de andra två hade provat veckan innan, så de visste vad de gav sig in på. Lektionen började med en genomgång av brädans alla delar, sedan fick vi träna på de 3 stegen för att resa sig på brädan. Väl nere på stranden studerade vi vågorna och diskuterade vad man skulle tänka på innan man gick i vattnet. Allt kändes perfekt (dock med en smula nervositet i magen), och vi skulle bara bära ner brädorna till vattnet. Det visade sig då att min bräda var för bred eller ev. att mina armar var för korta (!) för att smidigt och avslappnat kunna bära brädan under armen! Som tur var hade vi en snäll lärare som såg hur jag kämpade, och hjälpte mig bära ner brädan. Vågorna var ungefär 1 meter höga, jag paddlade och paddlade och paddlade och försökte sedan resa mig enligt de tre stegen. Tyvärr lyckades jag bara med de två första… Men det var väldigt roligt att åka på brädan! Jag kämpade och kämpade, men kände hela tiden att vågorna slog mig i ansiktet, att de var mina fiender snarare än att jag njöt att surfa på dem. Tillslut gav jag upp och satte mig i vattenbrynet och studerade hur det gick för Peter

Peter var superkoncentrerad och lyckades (många gånger) ställa sig upp och surfa! Efter lektionen fick han mycket beröm och uppmaningar om att fortsätta. Tyvärr fick jag inga beröm, men kände att jag måste gå hem och träna på de tre stegen, och försöka åtminstone en gång till! Efter lektionen, som pågick i 2 timmar, bar vi upp brädorna och kände oss trötta och hungriga, äntligen skulle vi få äta vår pastasallad!

Efter maten gick vi och tittade på fåglarna, vi hade förväntat oss små söta fågelungar. Det vi fick se var stora ulliga (såg ut som en bomullsboll) fågelungar.

Klockan började närma sig 17 och det var lågvatten. Vi bestämde oss för att åka bort till den delen av stranden där bara 4-hjulsdrivna bilar får köra (när det är lågvatten). Vi gick ut ur bilen och tittade på vägen. Vi såg några bilar som lyckades, utan problem (trots att den första biten var lös och spårig sand), åka ner på stranden. Nere på stranden var det hårt packad sand.

Vi bestämde oss för att försöka.

Den spåriga sanden var något svår att manövrera i, bilen svängde på ett oväntat sätt. Utan problem, med möte, kom vi ner på stranden. Väl nere på stranden såg vi ett vattendrag. Vi hade ingen aning om hur djupt det var, men såg spår i sanden som indikerade att många bilar hade kört över vattnet. Ok, sa jag och körde, det visade sig att det var ett rätt djupt vattendrag och saltvatten sköljde över hela bilen!

Vi körde och körde, såg många som var ute och fiskade. Vi var båda övertygade om att det tids nog skulle komma en avfart. Vi hade dock ingen karta med oss, men tänkte att det går ju inte att missa en avfart. Efter 40 min körning började jag bli lite orolig. Vi hade trots allt kört förbi ett bilvrak och jag började inse att det inte vore så roligt att bli instängd när vattnet började stiga…(för oroliga föräldrar, så måste jag förtydliga att det var många timmar kvar innan vattnet skulle stiga)

Jag stannade och frågade några fiskare. De sa att vi var tvungna att vända tillbaka, efter 21 km skulle den första avfarten vara och 14 km efter det var avfarten där vi hade åkt på stranden. Vi var medvetna om att vi hade kört länge, men var inte medvetna om att vi kört 35 km! Långsamt började vi köra tillbaka och leta efter den första avfarten. Den första avfarten visade sig vara en backe med spårig sand. Vi iakttog några bilar som åkte upp där, de tog sats och gasade på ordentligt. Både Peter och jag kände att det är nog bäst att åka tillbaka till där vi kom ifrån!

Väl ute på den riktiga vägen kändes det skönt! nu gällde det bara att hitta första bästa bensinmack, turen på stranden hade som sagt blivit lite längre än vi trodde att den skulle bli…

Posted in Uncategorized | Tagged , , , | Leave a comment