Bilsemester i Australien

För att avsluta ”äventyrsresan – 1000 dagar i Nya Zealand” på ett bra sätt lyckades jag övertala Peter om att göra en 14 dagars bilsemester i Australien. 14 dagar låter som en lång tid, men när man pratar med backpackers och resenärer i Australien så tycker ”alla” att man är konstig som ”bara” har två veckors resa. Vår plan var självklart inte att se hela Australien utan en liten del av östkusten. Planen var att flyga till Cairns (stora barriärrevet) och köra ner till Brisbane. Denna väg, som ser så kort ut på kartan, är i själva verket 1700 km!

Tidigt på långfredagen gav vi oss iväg. Resan var lång eftersom vi var tvungna att mellanlanda i Brisbane. Väl framme i Cairns var det strax under 30 grader och det enda vi längtade efter var lite mat och öl/vin för att skåla in semestern! Det visade sig vara lättare sagt än gjort, eftersom långfredag innebar vissa begränsningar; alla affärer som sålde alkohol var stängda och pubar och restauranger fick bara sälja en eller två öl om man samtidigt beställde mat. Vi hittade en mysig restaurang där de serverade öl och Flammkuchen. Natten spenderade vi på ett vandrarhem, samma ställe som jag bodde då jag besökte Cairns 2010.

Morgonen efter tog vi en tidig springtur längst strandpromenaden. På förmiddagen hämtade vi vår mini (hus)bil. Eftersom vi bestämt oss för att hålla ner utgifterna så hade vi bokat den billigaste bilen (som man kan sova i) hos Jucy. Det visade sig att den var väldigt sliten och hade gått ca 33000 km. Man får vad man betalar för. Halvnöjda gav vi oss iväg norrut mot Port Douglas. Port Douglas och Cairns är båda hamnarna ut till Stora barriärrevet. Vi passerade fina stränder – men på grund av manetsäsong och krokodilrisk var det förbjudet att bada.

DSC_0016

Vi åkte lite norrut upp till Daintree village där vi åkte ut på en krokodilsafari. Runt floden kunde man verkligen se resultatet av cyklonen Ita som en vecka tidigare härjat över området.DSC_0025

En resenär på båten skämtade och sa att man inte skulle vilja ramla i vattnet på grund av krokodilerna. Guiden sa då att krokodilerna var inte den största faran utan den största faran var de 1.5 meter långa hajarna! Denna informationen plus vetskapen om de farliga spindlarna, ormarna och maneterna gjorde att vi började ifrågasätta vårt val av resmål!  Efter en lång tids letande såg vi tillslut en 3 meters krokodil som låg alldeles stilla vid strandkanten.

DSC_0038

Vår första natt i husbilen var varm och svettig. Dagen efter blev vi upphämtade klockan 7 för att åka ut på en båt för att dyka. Båten hette Poseidon. De varnade oss redan innan för att havet var lite stormigt och att alla borde ta en sjösjuketablett. Tyvärr var båten lite för full (det var ju trots allt påsk) och under den 1.5 timmes båtturen ut till revet skulle vi lyssna på instruktioner, leta rätt på och göra i ordning all vår utrustning.  Efter ett tag började jag känna illamåendet och satt still och försökte fokusera på att må bättre. Jag tänkte att Peter kunde fixa allt åt mig men efter ett tag satt även han och tittade på horisonten. Stressen över att jag var tvungen att byta om och sitta med full dykutrustning när båten stannade, redo för att hoppa i, gjorde att 5 minuter innan jag skulle hoppa i vattnet kom frukosten upp… Lagom kul! Trots denna inte alltför uppladdande start blev det ett långt (48 minuter) dyk där vi såg vackra koraller och fiskar. Vattnet var 27 grader. Under resten av dagen gjorde vi två till dyk. Det är roligt med långa dyk, men lite stressigt att hinna fika och äta emellan.

Dagen efter åkte vi norr ut mot Cape Tribulation. Det är ett område där regnskog möter barriärrev. Det spöregnade så vi fick verkligen känna hur det är att vara i regnskogens rätta element.

DSC_0043

På kvällen skulle vi bara stanna kort och köpa en smörgås på subway till middag. Det började bli mörkt och planen var att snabbt ta oss ut till en camping någon mil utanför samhället. När vi skulle starta bilen efter middagsinköpet hände ingenting! Vi vred på nyckeln och inget hände. Jag fick ringa road-service som kom och startade bilen åt oss. Han sa att batteriet var helt dött och om vi skulle stänga av motorn så skulle bilen troligen inte starta igen. Det var mörkt och ösregn och vi bestämde oss för att i sakta mak ta oss tillbaka till Cairns. Planen var att campa utanför Juicys kontor, och be dom fixa bilen på morgonen. Peter körde försiktigt, det gick inte att köra snabbare än 50. Plötsligt ser vi ett träd som ligger över vägen och en bil som ligger i diket. Vi stannar, men eftersom vi inte vågade stänga av vår bil satt Peter kvar och jag gav mig ut för att se vad som hänt. Två till bilar stannade och en tjej kom ut ur skogen och berättade att hon kört av vägen och träffat trädet som ramlat över vägen. En av de andra bilisterna ringde polisen för att få hjälp. Tjejen hade tydligen druckit och uppskattade inte riktigt vår hjälpinsats. Efter att ambulans och polis var på plats åkte vi vidare. Kvällen tillbringade vi i ett industriområde, utanför Jucys kontor.

Redan vid sju-tiden vaknade vi av att några bilar parkerade utanför. Vi gick ut och var glada över att se några av Jucys personal. De blev väldigt förvånade och nästan lite arga på oss för att vi bott där. De sa att det nog inte var något fel på batteriet men de bytte det så vi kunde åka iväg. Vi åkte åter innåt landet och tittade på fantastiska träd och letade efter Platypus (ett näbbdjur som har en anknäbb och bäversvans).

DSC_0076 DSC_0083

Vi såg hur det bubblade och hörde plopp men tyvärr så kom näbbdjuren aldrig upp till ytan. Kvällen tillbringade vi på en mysig camping alldeles vid vattnet söder om Innisfails.

Dagen efter blev det en heldag i bilen. Naturen såg ungefär likadan ut överallt. Det är intressant för när man åker 20 mil i Nya Zeeland så ser man olika naturtyper medan här var allt rätt lika. Jag letade efter Känguruer men vi såg tyvärr inga levande utan bara döda som låg längst vägrenen. Alldeles innan det blev mörkt hittade en intressant caravancamping. Just nu var det lågsäsong men tydligen brukade det vara fullt med ungdomar som bodde där och säsongsarbetade  på olika frukt-och grönsaksplantage. Istället för att hyra en säng i en stuga kunde man hyra en säng i en husvagn. Vi bodde dock i vår bil som vanligt. Morgonen efter tog vi en morgonrunda upp på berget och förbi några fina stränder.

I sakta mak åkte vi mot Withsundays och Airlie beach.  Vi lyckades boka en segelbåtsresa två dagar senare så vi bestämde oss för att bo tre nätter på samma camping. På kvällen köpte vi fisk och skaldjur som vi grillade. Dagen efter gick vi på en svettig promenad upp på ett berg. Den fantastiska utsikten var nästan värd besväret!

DSC_0105

Äntligen var det lördag och dags för segelbåtsturen. Det var en rätt liten båt och ca 15 resenärer. Vi var 5 stycken som skulle dyka. Dykningen var ok men lite stressig då två av de andra inte dykt på länge och fick lite smått panik. Resten av dagen snorklade vi och njöt av sol och regn.

P1020717 P1020726

På söndagen var det dags för ännu en dag i bilen. Det var långa raksträckor med många skyltar som varnade om att ”trötta förare = farliga förare”. Natten tillbringade vi på en gratiscamping längs med riksvägen. Det var ett fruktansvärt tråkigt ställe och man kunde höra lastbilarnas dån hela natten. Stjärnhimmeln var dock helt fantastisk!

På måndagen blev det tidig avgång och vi åkte till ”Town of 1770” och Agnes beach. Äntligen hade vi kommit så långt söderut så vi kunde bada (tydligen var risken för farliga maneter mindre där). Det var en fantastisk strand och otroligt skönt i vattnet. Efter några timmars slappande åkte vi vidare mot Hervey Bay, en utav hamnarna till Fraser Island. I Hervey bay promenerade vi ut på en 800 meters pir. Det var många som fiskade och ett antal pelikaner som satt strategiskt på pelare och blev matade.

DSC_0248

Fraser Island är världens största sandö. Den är 12 mil lång och några mil bred. På ön finns en regnskog samt vilda hundar (Dingos).

DSC_0224

Turen vi åkte på var i en 4-hjulsdriven buss. Man kunde hyra bil själv men det hade blivit mycket dyrare samt mycket jobbigare. Trots att guiden pratade konstant fick man mycket information om alla växter och djur som levde på ön. Det var också väldigt skönt att slippa köra!

DSC_0150

DSC_0163

Vårt sista stopp på resan var i Sunshine coast, där vi bodde 2 nätter. En natt på en camping alldeles vid havet och den sista natten på ett motell.  Längst kusten var det milslånga vita sandstränder. 

DSC_0264

Efter 12 nätter i den lilla husbilen kändes det otroligt skönt att få checka in på ett motel. Sista dagen, efter att ha lämnat bilen i Brisbane, promenerade vi och jag visade Peter vart jag bodde och var jag promenerade då jag var där förra gången.

 

Snöklädda bergstoppar och turkost hav

Efter en tids jobbsök och lugn och ro i Auckland började jag längta efter äventyr och natur! Eftersom vi nu lever på en inkomst bestämde jag mig för budgetvarianten. Istället för att hyra bil skulle jag på 10 dagar transportera tillbaka en hyrbil från Queenstown till Auckland. Bilen hittade jag på transfercar. När jag satt och planerade såg jag att Peter började bli lite avundsjuk. Vi bestämde att han skulle följa med de första dagarna,  mellan Queenstown och Christchurch – en del av Nya Zeeland som vi ännu inte lyckats se.

Det var en liten biluthyrare som inte hade något kontor i Queenstown. De hade meddelat att jag skulle hämta bilnyckeln i informationsdisken på flygplatsen i Queenstown. På flyget ner till Queenstown började jag bli lite nervös för att bilen inte skulle finnas där. Allt gick dock bra, nyckeln fanns på plats, efter lite letande hittade vi till slut bilen som var ren och fylld med bensin. Efter att ätit lunch började vi färden mot vårt första stopp; Mt Cook.

DSC_0002

Mt Cook är med sina 3724 meter Nya Zeelands högsta berg. Framför berget låg den turkosblåa Lake Pukaki. Tidigare när vi flög över Mt Cook hade vi sett toppen på berget samt den långa turkosa sjön som låg framför!

DSC_0013

Målet var en campingplats vid foten av berget. Innan det var dags för middag hann vi med en liten kvällspromenad.

DSC_0040 DSC_0045 DSC_0049

Vi hade med det lilla tältet men eftersom det skulle bli närmare nollgradigt på natten bestämde vi oss för att sova i bilen. När man fällde ner sätena kunde jag ligga raklång och Peter raklång om han klämde in fötterna mellan framsätena. Vid 9-tiden när det blev mörkt blev det stjärnklart. Vi låg inne i bilen och tittade ut över en fantastisk stjärnhimmel.  Kylan gick enda in i benmärgen men vi klarade natten utan att frysa näsan av oss.

Morgonen efter blåste det mycket och ett oväder var på ingående. Synd, eftersom vi tänkt ta en heldagsvandring. Istället fick det bli en kortare vandring till de blåa sjöarna samt till en glaciär. Glaciären var täckt av grus och sten och inte så vit som vi tänkt oss samt sjöarna var pga smältvatten inte längre blåa utan snarare gröna. Trots falsk marknadsföring var det en skön promenad.

DSC_0052Peter älskar att gå upp för berg och var lite besviken på det dåliga vädret. När vi åkt några timmar var det fint väder och vi hittade ett berg som jag tyckte var lagom högt. Vi började men efter fikat vände vi eftersom Peter tyckte att det var ett stadsberg – alldeles för tillrättalagt med stigar. Natten tillbringade vi på en campingplats nordväst om Christchurch.

På måndagen var det dags att byta vandringskängorna mot finskorna (springskor) för att besöka vingårdarna i Waipara. Waipara är ett litet vindistrikt som ligger 6 mil norr om Christchurch. Om ni har följt bloggen så har ni sett att vi nu besökt rätt många vingårdar och testat många viner. Det är intressant för många vingårdar är större och mer kommersiella  medan några är små och har vinprovningen i familjens vardagsrum.  De som genomför provningen kan vara mer eller mindre intresserade av att sälja sitt vin. Oftast börjar man med de vita vinerna, sedan de röda och efteråt desert- eller portvin. På ett utav ställena i Waipara träffade vi en rolig man som genomförde provningen genom att vi fick börja med att beskriva vilka smaker vi gillade och sedan försökte han hitta det perfekta vinet till oss. Han visade inte vilken druva det var vi smakade för att minska risken för förutfattade meningar. Det var ett ovanligt sätt att genomföra vinprovningen och väldigt roligt. Dock både svårt och frustrerande att beskriva vad man gillar och hur man upplever smaken.

Natten tillbringade vi i Christchurch. På kvällen gick vi en promenad genom city där stora delar fortfarande var avspärrade efter jordbävningen som skedde för 3 år sedan. Under natten kom stormen – det blåste och regnade och vi var glada över att vi bodde på motell! På förmiddagen skjutsade jag Peter till flygplatsen. Det kändes lite dystert att säga hej då och ensam i blåsten och regnet börja färden över bergen till solsidan (västkusten). Vid Arthurs pass var vädret ok och jag gick på en kortare vandring.

DSC_0077

DSC_0080 DSC_0081

På västkusten var det strålande sol och jag hittade en campingplats vid en stenstrand utanför Greymouth. Solnedgången var fantastiskt och livet kändes bra igen!

DSC_0105 DSC_0108 DSC_0120

I Paparoa nationalpark hittade jag en vandring som skulle leda till en kalkstensgrotta. Jag packade väskan med matsäck och pannlampa och gav mig av. Leden gick genom två åar där man fick vada. Vattnet gick till lårhöjd och var iskallt!

DSC_0128

Grottan var väldigt häftigt och det var spännande känsla att lysa sig fram bland stalagmiter och stagniter!P1020693

 

Efter grotturen var det högvatten så jag åkte till Pancakerock för att se de maffiga blowholen.

DSC_0137 DSC_0147

Trots att det var fantastiskt väder på västkusten bestämde jag mig för att åka tillbaka över bergen till Hanmer Spring. I Hanmer Spring badade jag i Thermal pools och gick upp för ett ”stadsberg”.

DSC_0151 P1020702

Eftermiddagen tillbringade jag i Kaikoura. Ett ställe som jag gillade mycket. Tänk dig snöbeklädda berg möter turkosthav och krydda det med sälar och valar så förstår du! Sälkollonin var längst ut på halvön dit man kunde gå.

DSC_0165 DSC_0176DSC_0192

Valarna såg jag från ett litet flygplan. på 30 minuter såg vi 3 valar som var ca 18 meter långa! DSC_0242 DSC_0260Peter och jag har två gånger varit i vindistriktet Marlborough, vi har dock bara varit på vingårdarna som ligger nära Blenheim och inte de som ligger mot Kaikoura. På vägen till Blenheim stannade jag därför på ett nytt ställe. Vinet var gott men miljön var fantastisk! De hade till och med gjort en snitslad bana genom ägorna så man fick se den fantastiska utsikten!

DSC_0262

Natten tillbringades på en camping på en strand utanför Blenheim.

Den sista dagen på sydön blev en lång  och tråkig transportdag med mycket väntan. Färjan var 2 timmar sen vilket innebar att jag kom 2 timmar senare till Wellington. Det i sin tur innebar att jag bara hade en timmes körning i dagsljus. Vid midnatt, efter ca 30 mil i mörker var jag äntligen framme vid campingen vid Tongariro!

Under min resa hade jag bestämt att jag skulle spara in pengar på boende och mat och lägga pengarna på två nöjen. Det ena var valsafarin i Kaikoura och det andra var Black water rafting i lysmaskgrottorna.

Så här ser jag ut innan äventyren börjar!

P1020705Turen började med att man skulle hissa ner sig själv (27 meter) till botten av grottan och avslutades med att man skulle  klättra upp för en 20 meters vägg. Däremellan krypa genom trånga utrymmen i bergen samt njuta av lysmaskarna!REBECKA WAITOMO

Jag hade egentligen tänkt stanna ännu en natt. Men längtan efter Peter och sängen blev för stor så jag körde direkt hem! Jag kan verkligen rekommendera att transportera tillbaka en hyrbil. Allt fungerade smidigt och det blev oerhört mycket billigare än att behöva hyra en bil själv!

 

 

Road trip genom Nya Zeeland (Del 2)

Båtturen över till Picton gick bra. Tyvärr regnade och blåste det så det krävdes lite fantasi för att förstå hur vacker Charlotte sund kan vara. Den övre bilden visar hur det såg ut nu medan den nedre visar hur det såg ut när Peter och jag åkte sist…

P1020500

DSC_0045

Vi var framme i Picton vid lunchtid och åkte direkt till Blenheim för att testa Marlborough viner och äta lunch. I Marlborough finns det ca 40 vingårdar. Vinprovningar i Nya Zeeland går till så att man åker till en vingård som antingen har restaurang eller vinförsäljning. Väl framme erbjuds man att testa deras egentillverkade viner. Ofta ett par vita, ett par röda och dessert-, eller portvin. Oftast är det gratis men ibland kostar det några dollar som man får tillbaka om man köper något. Är det gratis så förväntas man köpa något.  Är det en liten vingård är det ofta någon av ägarna som genomför provningen vilket är extra roligt. Under provningen berättar de om vad som karaktäriserar just det vinet och lite om deras vingård, extra bra årgångar etc.

Dagens vingårdar var Brancott Estate, Cloudy Bay, Fromm Winary samt Wairau River.  Natten tillbringade vi på ett motell i Blenheim.

IMG_20131126_163329

Eftersom det var dåligt väder på östkusten gjorde vi om ursprungsplanen (vilket var att åka till Kaikoura och titta på valar) och åkte direkt över till västkusten. Det visade sig att det regnade även där men det gav oss mer till för att åka över bergen innan det stora ovädret kom och vägen skulle stängas av, Frukosten åt vi i bilen vid lake Rototi.

IMG_20131127_114747

Trots regn gick vi och att titta på sälar på sälklippan utanför Westport. Efter det åkte vi till Pannkaksklipporna.

DSC_0074 DSC_0066

Västkusten var dramatisk med häftiga klippor och dramatiskt hav på den ena sidan och skogar och höga  berg på den andra sidan. Vädret klarnade upp och vi tältade vid Lake Mahinapua.

DSC_0100

Skogen runt sjön var som en riktig trollskog.

DSC_0078

Denna dag väntade glaciärer och färden över Haast bergspass. Eftersom ett oväder väntades komma in tog vi den kortare promenaden till foten av Fox glaciären och åkte i god tid över passet innan vägen stängdes av för kvällen. Natten tillbringades på en camping vid Lake Hawea. Runt om kring oss var det kalvar, får och dramatiska berg.

P1020542

DSC_0130 DSC_0136 DSC_0127

Dagen efter åkte vi till Wanaka för att planera in morgondagens vandring. På eftermiddagen åkte vi till guldrushstaden Cromwell. Vi testade även några av Otagos goda Pinot Noirer.

Här är några foton från vandringarna vi gjorde. Den ena vandringen var Damond Lake och Rocky Mountain. På toppen blåste det så mycket så vi trodde vi skulle blåsa ner. Sjön är Lake Wanaka.

DSC_0146 DSC_0150

Den andra vandringen var runt berget i Wanaka.

IMG_20131201_095021

Efter två nätter i Wanaka var det dags att skicka tillbaka Peter till Auckland. Elin och jag fortsatte till Te Anau och Fjordland. Där hade vi bokat en kryssning i Doubtful Sound. Innan man kom till Doubtful Sound var man tvungen att åka båt över Lake Manapouri, sedan buss över berget för att sedan äntligen gå på båten som tog oss ut i fjorden.

P1020609

Alla fick möjlighet att paddla kajak. Helt fantastiskt förutom sandflugorna som var lite väl hungriga!

P1020579

P1020587 P1020585

Efter paddelturen vågade jag mig på ett dopp i det 16 gradiga vattnet. Vi var få som badade och det faktum att jag hade mycket publik och att jag badade i mina underkläder gjorde att jag dök i väldigt snabbt!

Längst ut i fjorden, vid öppet hav blåste det ordentligt. Vi såg sälar och pingviner. När båten vände tillbaka var det middag. Fantastiskt god buffé! På natten lade vi till i en lugn vik. På båten lyckades vi av en tillfällighet få till ett bord där alla pratade svenska. En mor och dotter från Göteborg, en nygift finlandssvenskt  par som var på bröllopsresa och så Elin och jag. Nu har jag varit både i Milford Sound och Doubtful Sound. Jag kan rekommendera båda, men om ni har lite mer tid så rekommenderar jag Doubtful Sound. Båten, maten, naturen var fantastisk!

DSC_0186

När vi var tillbaka åkte vi mot Dunedin. Vi åkte ut på Otago halvön. Längst ut fanns det möjlighet att ser albatrossar. Vi nöjde oss med att se några på avstånd.

DSC_0194

Vi hade även fått tipset att åka till en speciell strand där man i skymmningen kunde se pingviner. Vägen gick genom en tjurhage med 4 tjurar (tre olika sorter). På stranden såg vi sjölejon men inga pingviner.

P1020616 P1020623

På väg tillbaka genom tjurhagen var tjurarna inte lika omedvetna av vår närvaro. Der började springa emot oss! Vi fungerar på om man kunde gå runt hagen, tillslut kom bonden på sin fyrhjuling. Han brydde sig inte om oss men hans närvaro gjorde att tjurarna sprang till en annan del av hagen. Med hjärtklappning lyckades vi ta oss ut ur hagen och tillbaka till bilen.

DSC_0196

Dagen efter åkte vi in för att uppleva Dunedin. Arkitekturen på stenhusen och katedralen  gjorde att man kunde se influenserna från Skottland.

IMG_20131204_110659

Efter att ha flanerat runt var det dags att säga hejdå till Dunedin och sydön.

Resans mål var att visa Elin Nya Zeeland och besöka några av Nya Zeelands alla vingårdar. Efter 12 dagars resa, en sträcka på 220 mil har vi upplevt nästan alla naturtyper som Nya Zeeland har att erbjuda samt testat viner från 16 vingårdar känner vi oss alla väldigt nöjda och ev. lite trötta på vin…

Väl tillbaka i Auckland promenerade vi i hamnen, åt raw food på Little Birds Unbakery och tittade på de häckande havssulorna vid Muriwai.

IMG_20131207_144106Är det någon mer som vill komma hit och uppleva detta så får ni skynda er. Våra 1000 dagar i Nya Zeeland börjar närma sig sitt slut!

 

Road Trip genom Nya Zeeland (Del 1)

En knapp vecka efter att jag kommit hem från Indien fick vi en efterlängtad vän på besök! För att Elin skulle få se det mesta av Nya Zeeland hade vi planerat in en 12-dagars road trip. Bilresan gick från Auckland och avslutades i Dunedin. Resans tema var vin – 4 vindistrikt skulle besökas (Hawke’s Bay, Martinborough, Marlborough och Otago) samt njuta av den skiftande naturen. Jag har delat upp reseberättelsen i två delar. Del 1 handlar om dagarna på Nordön och del 2 handlar om dagarna på Sydön.

Första stoppet på vår resa var Matamata och Hobbiton.  Det var klarblå himmel och vi njöt av den pittoreska byn med ett 30-tal hobbithål och vackra trädgårdar. Tyvärr var varken Frodo eller Sam hemma…DSC_1260

DSC_0011Färden gick vidare mot Rotorua. Istället för att betala in oss på något dyrt ställe med häftigt sprutande gejsrar nöjde vi oss med att gå i stadsparken. Där kan man utan kostnad se lera som bubblar och vatten som kokar och pyser. Natten tillbringade vi på en mysig campingplats vid en sjö (Lake Okareka) strax utanför Rotorua.

DSC_0016

Efter ett morgondopp bar det vidare. Första stoppet var vid den blåa och gröna sjön, bara några kilometer från vår campingplats. DSC_0028Vi tog även ett snabbt stopp i Taupo där vi åt lunch. Längst med bergsvägen till Napier blommade Ginsten. Det var otroligt vackert, men enligt Nya Zeeländarna är Ginsten ett ogräs som snabbt sprider sig och tar över!

DSC_0040

DSC_0043Väl framme i Napier började resans första vinprovning. Området heter Hawke’s Bay och vingårdarna ligger runt Napier och Hastings. De är mest kända för sina vita viner men många producerar även röda viner. De vingårdar som besöktes var Esk Valley, Hawkes Ridge, Ngatarawa och Trinity Hill. Eftersom jag var chaufför så kan ni inte få något omdöme av mig men de två provsmakarna verkade väldigt nöjda och glada.

P1020489 P1020482 P1020484

Natten tillbringade vi på ett motell i Napier. På kvällen gick vi ut och åt på Restaurang Indonesia. Vi beställde vegetarisk Rijsttafels, vilket innebar ett 10-tal smårätter. Mycket gott! Mannen som ägde restaurangen var dock mycket speciell och hade en humor som ingen av oss förstod. Napier har en väldigt vacker strandpromenad som jag varmt kan rekommendera. Stadskärnan är byggd i Art Deco stil och mycket speciell.

P1020492

På väg ner mot Martinborough stannade vi på ett berg och tittade på utsikten. Åt ena hållet såg vi Hawke’s Bay och åt andra hållet såg vi Tongariro.

DSC_0049

Martinborough bjöd på goda viner och vackert väder. 4 gårdar besöktes; Alana Estate, Schubert Wines, Te Kairanga och Vynfields. Min favorit var Te Kairanga där man kunde ha med sig egen picknick eller köpa ostbricka som man kunde äta i deras trädgård samtidigt som man njöt av deras goda viner. På vägen ner till Wellington mulnade det på och under kvällen kom ovädret.

Tidigt morgonen efter åkte vi till färjan och började färden över till Sydön. Mer om dessa äventyr kommer ni få läsa om i del 2.

Sol och bad i Goa

När jag satt på flygplanet från Kolkata till Goa smög det sig på en obehaglighetskänsla. Syftet med de sista dagarna i Goa var att få tid till att slappna av och reflektera över allt som hänt de senaste sex veckorna. Nu när tiden för reflektion skulle komma kändes det rätt jobbigt att ha så många dagar till att bara tänka. Självklart skulle jag inte bara tänka, men hur kul är det egentligen att vara på sol-, och badsemester själv? Kanske det hade varit en bättre ide att åka upp i de indiska bergen…

Jag tog en taxi från flygplatsen till Palolem. Palolem var en strand som jag fått rekommenderat till mig av flera oberoende källor. Taxin tog 1 timme och trots att jag var utsvulten sa jag till chauffören att köra försiktigt, för jag har inte bråttom!

Väl framme vid Palolem gick jag till ett cafe som var rekommenderat av Lonley Planet, jag beställde mat och sakta började jag återfå lite energi. Jag frågade en utav personalen om jag visste något bra boende. Han sa att på stranden bygger de varje år, efter monsunen, upp ”coco huts” som man kunde hyra. Ville man inte på på stranden så kunde man ta in på något av alla små hotel. Han tyckte dock att jag skulle försöka hitta något vid stranden. Han erbjöd att jag kunde lämna min stora ryggsäck på cafet när jag gick på jakt.

DSC_1243

På stranden blev jag snabbt haffad av några ”trevliga” killar som kunde erbjuda mig det bästa stranden hade att erbjuda. Självklart var det alltid till ett special pris bara för mig! Jag tittade på 5 olika ställen och insåg att de alla såg ut ungefär likadant. På många ställen var det fortfarande dock en byggarbetsplats.

DSC_1230

Jag spanade uppåt och såg några stugor på en klippa vid sidan av stranden. Detta ställe hette Bridge and Tunnel. När jag kom till receptionen kändes det som att jag störde mannen i hans eftermiddagslur. Motvilligt fick jag titta på några av rummen. Jag bestämde mig för en stuga med utsikt över hela stranden.

DSC_1257

Jag gick för att hämta min väska och tog en ricksaw tillbaka till mitt nya boende. Huset var väldigt enkelt men utsikten och kvällssolen var fantastisk.

DSC_1196 DSC_1245

Som jag skrev tidigare frågade jag mig själv, hur kul är det egentligen att åka på sol och badsemester själv? Det visade sig att det var rätt kul. Speciellt om man är överladdad med exotiska intryck som man gärna vill dela med sig av -:) Skämt och sido, under mina dagar i Palolem promenerade jag på stränderna, badade, åkte båt, gjorde yoga och på kvällarna träffade jag folk från bland annat England och Danmark och Italien. Killarna från England skulle vidare till Nya Zeeland om några månader så jag gav dem några tips på vad de kunde göra.

DSC_1255

DSC_1234

DSC_1211En dag när jag satt och åt frukost på hotellrestaurangen visade det sig att ett par från Norge också bodde där. Jag nämnde inte att jag var adopterad eller att jag hade varit på barnhemmet. Efter samtalet gick kvinnan och lite senare kom hon tillbaka och gav mig en bok som hon läst ut och ville ge vidare. Hon sa att trots att den är på norska kanske jag kunde läsa den. Jag tackade och läste på baksidan. Boken hette ”Den hemliga dottern” och var skriven av Shilpi Somaya Gowda. På baksidan kändes det som att den handlade om min historia. Den handlade om två kvinnor och en dotter. En kvinna som levde i Indien och födde en dotter som hon var tvungen att lämna bort. Den andra kvinnan levde i USA och ville men kunde inte få biologiska barn. Dottern är som ni säkert kan förstå, den indiska kvinnans biologiska barn som adopteras av den amerikanska kvinnan. I boken får man inte bara följa de två kvinnornas liv utan även dottern när hon väljer att åka tillbaka till Indien för att veta mer om hennes ursprung.

Självklart är det mycket som skiljer sig mellan mitt liv och boken, men det kändes väldigt osannolikt att jag när jag rest 7 veckor i Indien, letat efter mitt ursprung samt har tid för att tänka, får denna bok som en gåva av en vilt främmande kvinna från Norge! Detta är mitt sista inlägg från Indienresan. Det kommer dock säkert komma ett och annat inlägg om reflektioner kring identitet – att se ut som en indiska men inte känna sig som det. Först behöver jag dock vänja mig vid att vara tillbaka i Auckland och ge tankarna lite tid att landa.

DSC_1242

 

 

 

 

 

1000 dagar i Nya Zeeland